Den 24 oktober 2024 samlades deltagare från kyrkor, samfund, akademi och idéburen sektor på Ekumeniska centret i Alvik, Stockholm, för en heldag i dialogens och framtidens tecken. Under rubriken “Diakoni och samhällsförändring – vilken roll kan kyrkan ha i framtidens välfärd?” inbjöd nätverket Prasso till en konferens med syfte att lyfta frågor om kyrkans identitet, diakoni, och hur vi som kyrkor och idéburna aktörer kan vara en konstruktiv kraft i ett snabbt föränderligt samhälle.

Konferensen blev en dag fylld av djupa reflektioner, skarpa analyser, ärliga samtal och uppmaningar till handling. Dagen fylldes med en gedigen lista av medverkande med expertkompetens som gav korta föredrag varefter vi fick bearbeta innehållet i forum med spänstiga samtal och motiverande dialoger.

Medverkande talare:

• Ulrik Josefsson, rektor för Akademi för Ledarskap och Teologi
• Fredrik Wenell, lektor vid Akademi för Ledarskap och Teologi
• Linnea Lundgren, lektor vid Marie Cederschiöld Högskola
• Emil Mattsson, direktor Räddningsmissionen
• Ingrid Rosendorf Joys, generalsekreterare Caritas Norge
• Emma Henriksson, generalsekreterare Famna
• Filip Wijkström, docent vid Handelshögskolan i Stockholm
• Per-Inge Andersson, ordförande för Prasso

35 deltagare med kompetens inom sociala och diakonala frågor från:
Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen, Equmeniakyrkan, Svenska Alliansmissionen, Svenska kyrkan, Frälsningsarmén, Sveriges Kristna Råd, FAMNA, Ersta Diakoni, Stadsmissionerna, Caritas, Ideell Arena, Marie Cederschiöld högskola, Handelshögskolan i Stockholm, Räddningsmissionen, Akademi för Ledarskap och Teologi, Hyllie Park Folkhögskola, LP-verksamheten, Samariterhemmet Diakoni, Sveriges Kristna Familjehem, Sociala missionen, Enskilda Högskolan, PMU och Svenska Missionsrådet.

Förmiddag: Kyrkans identitet och den diakonala teologin
Förmiddagens program inleddes med tre tänkvärda presentationer som tillsammans lade grunden för dagens tematik – kyrkans roll och möjligheter i vår tid.

Ulrik Josefsson målade upp ett teologiskt och ecklesiologiskt landskap där kyrkans identitet sträcker sig över flera dimensioner: som gemenskap (koinonia), tjänande (diakonia), vittne (martyria), tillbedjan (latreia) och kropp (ekklesia). Han ställde den avgörande frågan: När är kyrkan aktiv – och vem räknas egentligen som kyrkan?

Därefter tog Fredrik Wenell vid, med två starka teser: att trosgemenskaper formar motiverade individer, och att kyrkliga aktörer har potential att förändra samhällets strukturer – inte bara lindra dess symptom. Genom att relatera till begreppet isomorfism lyfte han också vikten av att inte enbart anpassa sig till samhällets former, utan våga förhandla om vad som faktiskt är värt att omförhandla – teologiskt, ideologiskt och praktiskt.

Linnea Lundgren presenterade sin forskning kring “het” och “sval” religiositet. Hon visade hur olika grader av religiös övertygelse påverkar det offentliga rummet – och hur myndigheter ibland hellre samarbetar med “ljummen” religiositet än med starka uttryck av tro. Hennes avslutande fråga blev ett bränsle för diskussionerna: Måste man vara lagom religiös för att få delta i det offentliga samtalet?

Forum: När samtalet får ta plats
Rummet öppnades upp för ett dynamiskt samtal där tidigare talare tillsammans med deltagarna gick in i dialog. Tre teman ramade in forumet:

• Vem är kyrkan – individ, församling eller organisation?
• Vad kan och bör omförhandlas i mötet mellan tro och samhälle?
• Är “het”, “sval” – eller kanske “ljummen” – religiositet vägen framåt?

Diskussionen blev både skarp och humoristisk. Begreppet “torped eller mellanmjölk” lanserades som en metafor för hur kyrkliga organisationer kan agera taktiskt: ibland radikala, ibland kompromissvilliga. Några uttryckte oro för att strategiskt anpassa sig för mycket – andra lyfte behovet av att kunna visa olika ansikten i olika sammanhang utan att tappa sin identitet.

Flera uttryckte en längtan efter en kyrka som både vågar stå upp för sin identitet och samtidigt deltar i samhällsbygget. Diskussionen kretsade kring hur kyrkan kan förbli relevant i ett pluralistiskt samhälle utan att bli enbart en leverantör av tjänster.

Sociologiska och teologiska begrepp blandades med berättelser från vardagen i församlingar och idéburna verksamheter. Samtalet visade på kyrkans mångfacetterade roll – inte som en monolit, utan som ett nätverk av rörelser, röster och visioner.

Eftermiddag: Samhällets framtid och civilsamhällets roll
Eftermiddagen skiftade fokus från kyrkans inre identitet till dess roll i det yttre – i ett samhälle som förändras snabbt och ibland drastiskt. Innehålet visades sig vara både brett och brännande aktuellt.

Emil Mattsson satte tonen genom att ge en uppriktig lägesbild. Med hjälp av SKR:s framtidsspaning målade han upp hur välfärdsstaten står inför växande behov – fler äldre, brist på vårdpersonal, ökad psykisk ohälsa, fler fängelseplatser. Samtidigt är resurserna begränsade och samhällets sociala väv allt mer sliten. “Vi behöver ett nytt samhällskontrakt,” konstaterade Mattsson. Hans fråga till deltagarna var rak: Vad innebär det för kyrkan att söka sin stads bästa?

Sedan tog Ingrid Rosendorf Joys vid med ett inspirerande exempel från vårt grannland i väst. Hon beskrev Norges utveckling mot ett livssynsöppet samhälle – där religiösa och icke-religiösa aktörer har plats vid bordet. Genom STL (Samarbeidsrådet for tros- og livssynssamfunn) har Norge byggt en struktur där mångfald ses som tillgång, inte problem. “Det är inte perfekt,” sa hon, “men det är bättre än alternativen – precis som demokratin.”

Emma Henriksson lyfte därefter den svenska kontexten. Hon beskrev hur idéburna organisationer kan spela en större roll i välfärden, men att politiska system ofta fastnar i svartvita lösningar – “antingen förbjuder vi eller så gör vi det obligatoriskt.” Hon slog ett slag för Idéburet Offentligt Partnerskap (IOP) som ett mer pragmatiskt sätt att bygga tillit och långsiktiga samarbeten.

Filip Wijkström, forskare vid Handelshögskolan, avslutade eftermiddagens input med en historisk spaning. Han menade att vi är mitt i en ny “omförhandling” av samhällskontraktet – jämförbar med folkhemmets framväxt. Han varnade för två fallgropar: aktivitetsfällan (där man gör mycket men förlorar riktning) och resursfällan (där man jagar pengar snarare än mening). Hans slutsats: idéburna aktörer måste återfinna sin röst – och våga tala tydligt om sitt varför.

Ett eftermiddagsforum om framtiden
Eftermiddagens forum var mer koncentrerat men lika laddat. Fjorton personer deltog aktivt i samtalet, som cirklade kring tre teman:

• Ska vi ha mer välfärd med kyrkan som avsändare?
• Vad innebär begreppet Mission Drift – att tappa sitt syfte?
• Hur bygger vi livssynsöppenhet i Sverige?

Det blev ett ärligt samtal om risker och möjligheter, om vikten av ett tydligt “varför”, om att våga tänka annorlunda. Många uttryckte en vilja att bevara kyrkans “sälta” – att inte bli identitetslösa, även när vi kliver in i välfärdens landskap.

Flera röster lyfte risken att kyrkan reduceras till en kommunal utförare – och därmed tappar sin profetiska röst. Elaine Lindblom (Sociala Missionen) påpekade att kyrkan bör vara röstbärare, inte bara verksamhetsbärare. Lena Blom (Svenska kyrkan, Uppsala) ställde den existentiella frågan: Vilket samhälle vill vi ha – och vilken kyrka vill vi vara i det samhället?

Emma Henriksson påminde om att civilsamhället inte är ett nollsummespel – när en aktör växer kan hela sektorn stärkas. Emil Mattsson inspirerade med exemplet från Danmark där ideella skolor måste ha en tydlig särart – något han gärna skulle se även för välfärdsaktörer i Sverige.

Filip Wijkström rundade av med ett skarpt påpekande: “Det finns inga upphandlingar på 50 års gemenskapsbygge.” Civilsamhällets uppdrag är långsiktigt och värderingsdrivet – det kan aldrig helt översättas i kvartalsekonomi eller styrlogik.

Samfundsledare på plats fick avrunda samtalet där Ulf Häggqvist, Svenska Alliansmissionen, betonade behovet av att bli bättre på vårt “varför”, och vikten av att politiken förstår att civilsamhället behöver behålla sin särart för att vara just civilsamhälle. Linalie Newman, Evangeliska Frikyrkan, citerade Jesu ord från Bergspredikan: “Ni är jordens salt. Ni är världens ljus.” Och Niklas Piensoho, Equmeniakyrkan, påminde om den historiska kopplingen mellan evangelium och samhällsengagemang – vård, skola, omsorg har alltid varit en del av kyrkans DNA och mission.

Vad händer nu?
Dagen avslutades med en gemensam reflektion av Per-Inge Andersson (Prassos styrgrupp), Ulrik Josefsson och Emil Mattsson. De sammanfattade dagen som hoppfull, inspirerande – och utmanande. Nu är det dags att ta med sig insikterna hem till sina egna sammanhang. Att fortsätta samtalet. Att våga pröva. Att bevara sin sälta och söka stadens bästa.

Ett stort tack riktas till alla medverkande, deltagare och organisatörer – och till alla er som fortsatt vill vara med och gestalta en diakonal och idéburen välfärd.

📄 Läs hela rapporten
Den här artikeln ger en översikt. Välkommen att fördjupa dig i innehållet från föreläsningarna, forumdiskussioner, framtidsspaningar och citat. I rapporten finns också länkar till de medverkandes presentationer. Ladda ner hela rapporten på knappen nedan.